Denna låten får mig att känna harmoni, kärlek och lycka. Men samtidigt gör den mig engslig och sorgsen. Det har med bortgånga bekantskaper och vänner att göra, med lyckliga minnen från sommaren 2010 och så långt bakåt som till grundskolan. Vi sjöng alltid en Ted Gärdesta låt på skolavslutningen i kyrkan. Sol Vind och Vatten är den jag kommer ihåg bäst. Den spela jag alltid när jag är som lyckligast hemma, den får mig att må så bra. Tänka tillbaka på åren då man inte hade några bekymmer eller måsten mer än just skolan. Möjligen fotbollsträningen på tisdag, och ridlektionen på torsdag kväll, däremellan någon enstaka läxa. Livet flöt på obehindrat och ovetande om sin framtid.

När man började komma upp i åren och förstå "innebörden" av att en dag bli vuxen, då tyckte man istället att mamma och pappa var dumma i huvudet när dom berättade hur sakr och ting var, hur det skulle komma att bil osv... "det löser sig", "det ordnar sig" , är fraser som är välkända i mitt hem, iprincip sen den dagen då jag och min bror kunde prata, antar jag.

Men allt har löst sig, alla "problem" som uppstått, allt som kommit i våran väg och allt som fått oss att stanna upp och tänka till, ja allt har löst sig. Varför ?

Jag är så oerhört tacksam för att jag har fått chansen, eller rättare sagt fått äran, att leva detta underbara liv jag levt, hittils. Framtiden är oviss, men när jag se tillbaka nu, så är jag så lycklig, varför ska man inte vara lycklig när man haft en fin bardom förutom en klantig mamma som tappat mig i golvet ett X antal gånger... så det gick ju som det gick... Bra skolår med mycket olika möjligheter, för och nackdelar, bra betyg och ja, ett helt underbart liv helt enkelt. So far, so to say....

Den dagen jag började inse att livet helt plötsligt kan ta slut, utan förvarningar, utan mening, var den dagen (natten) min älskade mamma, 47 år gammal, väcker .mig 05.00 på morgonen, med orden "vi måste nog åka till Akuten, jag tror det är något med hjärtat".

Vi åkte in, jag mamma och pappa, och visst, det var en hjärtinfarkt. Inte en, utan 2 stycken under loppet av 2 timmar. Veckor av sjukhusbesök och ytterligare hjärtont och ambulansfärder, var hon "återställd" på papper. Men återställd kan man aldrig bli. Varje dag, hela tiden finns det i tankarna, nästan, har hon sagt.

Om jag ser att hon inte mår bra, frågar jag alltid hur det är, och att hon får säga till om hon mår dåligt. Det tjänar egentligen, betydelsemässigt för situationen, ingenting till, för även om jag inte säge dom orden, så blir ju följden den samma om något skulle hända. Men för personen i fråga, är det betydelsefullt, att känna att man byr sig, man visar omtanke och att man tänker på den. Ett litet ord, kan betyda och glädja så mycket. "ha en bra dag" "va fin du är" "snygg frisyr" "... och så vidare, det behöver inte handla om att alltid antyda på någons hälsa, snarare att man bryr sig om dom som betyder något.

Detta momentet i mitt liv, förändrare mig totalt. Det förändrade hela min familj, våran sammanhållning och vårt levene.

Jag har blivit en mycket mer positiv människa, uppskattar små saker i vardagen och ser varje dag som en möjlighet att göra något bra sen att det i praktiken inte alltid är så att man tänker så 24/7 , att i dag "kan" vara sista dagen jag gör detta osv osv... men you get my point..

Jag är fullt frisk (iaf synligt frisk..;P)

Jag har tak över huvudet

Jag har en underbar familj och släkt

Jag har helt fantastiska vänner som alltid finns där

Jag har bra ekonomi

Jag har flertalet jobb

Jag har överflöd av materiella ting (som egentligen inte ha någon som helst betydelse i detta sammanhang, men ändå)

Jag har förändrats på det sättet att jag, kan nog med handen på hjärtat säga, att det är sällan, väldigt sällan jag klagar på mitt liv. Absolut att man vissa daga kan känna är rent åt helvete, som igår ex vis. Men idag är jag superglad, pigg och fräsh. Sömn var det som behövdes. Det relaterar inte jag till att klaga över sitt liv direkt... Dom som klagar är dessa ledsamma människor som gång på gång på gång på gång uppmärksammar för sina medmänniskor hur dåligt dom mår, hur fattiga dom är, att dom inte vill leva osv. Dom som skriver ut dag efter dag efter dag om deras såkallade "dåliga, tråkiga och pissiga" liv.

Är du hjärtsjuk? Har du Cancer? Har du förlorat kroppsdel/ar? Är du helt bankutt ? Sover du i ett tält? Äter du sopor ? Om inte, FAN heller att du ska klaga över ditt liv. Öppna istället dina ögon och ditt hjärta och släpp in dina medmänniskor. Se vad du har, se vad du "äger".

En äkta kärlek, är det dyrbaraste man kan äga, gör du det, håll det hårt, för en dag kan det vara försent.

Nåväl, detta inlägg blev lite komplicerat kanske. Men jag kände jag var tvungen att skriva av mig litegrann. Lite olika omständigheter här och var i min värld just nu, men inget som rör mig, som person, mer än som medmänniska och vän, gör vissa saker otroligt ont i hjärtat, även om det inte skadar ensjälv. Stay Strong, Stay Together

Nu ska jag och Elina mysa i soffan med 2 Kg morötter, 5 Dl Dipp och en påse lågkalorigodis i forlm av gummybears och lite te! Hur kvalite är inte det? Otoligt mycket!

Ledig imorgon. What to do ? PW med Elina på morgonkvisten i Kype, sen får vi se vad dagen erbjuder :) Ha en fin kväll och en fin dag imorgon !  Puss