Vänner vänner <3

Utan mina vänner skulle min värld gå under. Mina vänner är allt man kan tänka sig. Ni är vackra, snälla, söta, rara, underbara, tacksamma, snygga, pålitliga, envisa, hjälpsamma och det absolut bästa, ni finns alltid där när man behöver er. Jag tycker om er så himla mycket. Ni är guld värda och ni gör mitt liv ljust. Jag hoppas att jag alltid kommer ha er vid min sida. Underbara ni!

Så , nu har jag fått sentimentalisera av mig lite. Känner att jag är inne i en mycket känslig period. Jag är kär i allt och alla och vill umgås med allt och alla och bara ha närhet hela tiden. Jag känner mig som en vilsen liten kattunge som söker en puls att kunna slappna av och finna ro vid. Men så är det varje höst. Höstdeprision kallas det med ett finare ord. Fint o fint vet jag inte? ÄH, nog om tråkigheter.

Gårdagen var störtball! Började med en shoppingdag hit och dit i knalleland, sen hem till sara för fix o vinpimpel. Återigen, tjejer, ni är underbara! Drack, tjöta, drack, tjöta, och så on.

Det absolut bästa linen under kvällen var givetvis från min sida. Vi satt och diskuterade våra Iphones, och tog kort och hade oss, varpå Anna ska ta kort på sara när hon har sin skyllt och det blir med blixt. Kortet blir jättefint och jag frågar anna hur hon får det så fint..för mina kort med blixt blir kassa. "men du sätter bara blixten på auto". Så provade jag och visade sedan kortet . "Det blir ju inte samma som på din ändå,ser ju ut som jag är ute i världens dimma". Blir lite tyst en stund, sen asgarv. Då har jag inte tagit bort plasten för linsen på baksidan... Hej blondin!

 Mot Divine, Vinci och Tonic för födelsedagsjärn, vidare mot ass shaking all night lång på XoY. Som förengångs skull förvånandsvärt nog var en Bra kväll. Bra musik, trevligt folk och gott i glasen. Tror jag råkade flasha boobsen oxå... men vafan. Resten av helgen består av jobb, jobb, jobb. Tack o hej leverpastej.

Och idag såg jag ändå ut som människa... nästan

Puss

Tack för igår tjejer. Ni är underbara och ni lyser verkligen upp min dag. Speciellt nu när jag äter upp migsjälv inombords med alla tankar hit och dit. Vill skriva ut allt som är fel, men då blir det bara mer fel...så istället behåller jag det för mig själv och bryter ihop när ingen ser och när jag hinner. Inte bra, men ensam är stark. Puss